Jag kan älska villkorslöst och jag vågar följa mitt hjärta.
Jag har låtit mig bli sårad och jag har sårat, men väljer att fortsätta älska livet och släppa taget om de djupa magiska stunder som varit och se på det magiska som finns framför och runtomkring mig, det som för mig mot ljuset, friheten och äkta ren villkorslös kärlek. Jag har dömt, men vänt dömandet till acceptans så att kärleken får finns kvar och leva fritt i mig, helt oberoende av någon annan, helt i nuet och fortsätta känna livet, det som är något större, det som får mig att utvecklas och bli stark i det gudomliga, det som får mig att uppleva livet som en gåva, känna på djupet, uppleva stark kontakt med andra människor, njutning i kroppen som jag alldrig kunnat ana, mod jag öppnar upp, styrkan i att bryta mönster och gå vidare, förändring på hög nivå, upplevelsen av att drömmar kan uppnås om vi släpper föreställningen om hur de ska se ut.
Känslan vi vill åt är inte beroende av någon eller något, den kan skapas på olika sätt. Tex i möte med andra människor, platser, tankar, handlingar. Egentligen kommer alla känslor från våra tankar, vad vi tänker om platsen eller personen utifrån vår uppfattning som är kopplat till det förflutna.
Har vi en stark upplevelse tillsammans med en person är det ofta en stark känsla och närvaro från båda två, och när vi blir hookt på den personen, altså vi blir mer eller mindre ”besatt” av den personen pga olika anledningar med en stark känsla inblandad, då kan vi ha svårt att vara närvarande i annat eller börjar släppa på sådant som egentligen är viktigt och betydelsefullt för oss och som får oss att må bra. Och onärvaron bygger en större och större föreställning om personen och som stärker känslorna, och beroendet faller på plats. Rädslan kan komma på besök och skapa nya tankar som gör oss ännu mer hookt och rädd för att förlora ”kärleken” bli ensam och övergiven.
Men om jag kan låta kärleken vara i mötet och släppa beroendet, och låta de känslorna som väcks i mig få flöda fritt till mer i livet, då kan jag skapa ett lyckligt och härligt liv precis som det innersta talar till mig, jag slutar begränsa mig och släpper mig själv fri att älska snarare än att låta mig fångas av rädslan och älska i sorg, ”jag skulle inte kunna leva utan dig” jag skulle gå sönder utan dig” då kanske det är en inre sorg som ropar efter att få bli älskad av MIG först. Lever jag i en relation med en inre sorg kan den bli väckt av min partner och om jag inte är medveten om den kan den komma att projiceras på min partner, som kan leda till dömande och anklagelse över att det är min partners fel eller anledning till att jag mår skit, eller börja ge för att få, för att inte förlora det jag har, och ett träsk i kärleken bildas av projiceringar.
Vi behöver ta ansvar för våra känslor och sluta projicera omedvetet/medveter på varandra!
Vad är dina erfarenheter från djup äkta stark kärlek, villkorslös eller villkorad?